Gruppanförande i riksdagens EU-debatt 13.11.2012, riksdagsledamot Astrid Thors

Ärade talman,

Dagens EU-debatt ger oss en chans att diskutera hur vi vill utforma framtidens EU.

Några frågor som bör diskuteras :

–      hur ska vi garantera demokratiskt inflytande när  EU fattar fler gemensamma beslut?

–      hur ska vi se till att Europeiska rådets beslut är välförankrade ?

–      och hur ser vi på den utveckling som tyder på att integrationen verkligen går i
olika takt i olika länder

–       hur ska vi i Europa gemensamt hantera framtidens utmaningar, där den ekonomiska styrkan alltmer flyttar till andra
kontinenter, samtidigt som den ekonomiska tillväxten och konkurrenskraften  i många länder är hotad, liksom också samhällets stabilitet?

Norden upplevs  som en framgångsregion där vi klarat förnyelsen, där vi satsat på forskning och innovation.

Norden är   och kan i fortsättningen ännu mer vara  en förtrupp, en avantgardetrupp i Europa då det gäller många områden, som ekonomisk förnyelser,  fördjupat samarbete, men också ifråga om till
exempel sådana för medborgarna viktiga rättigheter som den fria rörligheten.

Ärade talman,

Förslaget till budgetram för EU är förknippat med flera problem, bland annat  ökar kostnaderna i en tid då medlemsstaterna måste spara – som förklaring duger inte att EU fått nya uppgifter och utmaningar. Det har medlemsstaterna också fått.

Den andra utmaningen är att hitta medel för tillväxt- och konkurrenskraftsfrämjande nysatsningar i innovationer, teknologi och infrastruktur.

En del av dilemmat kunde lösas om Storbritannien, Tyskland, Nederländerna och Sverige skulle avstå från sina rabatter på medlemsavgiften. Att så kunde ske är tyvärr ett önsketänkande.

Finland hör till nettobetalarna därför att vi hör till de rikare EU-länderna, men får trots allt största delen av vårt medlemsbidrag tillbaka i form av jordbruks- och landsbygdsstöd. Det finns dock ett behov att se till att vår position förbättras i förhållande till de ovannämnda länderna.

Men det är också viktigt att komma ihåg att en del av EU-budgeten, den så kallade Kohesionsfonden i tiderna var ett villkor för att den inre marknaden skulle öppnas för de rikare länderna, som drar störst nytta av den. Och de som kritiserar vårt medlemsbidrag till EU bör påminnas om att också Norge, trots att landet står utanför unionen, bidrar till kohesionsfonden, och det tidvis
mer än vad Finland betalat netto för hela sitt medlemskap.

Ärade talman,

Finlands konsensus om lantbrukspolitiken är värdefull. Över alla parti- och gruppgränser vill vi att jordbruk ska kunna idkas i hela EU, även i våra nordliga klimatförhållanden. Om detta inte till fullo lyckas med hjälp av EU:s gemensamma jordbrukspolitik och dess stödformer, måste Finland nationellt trygga sin livsmedelsproduktion . Vi får hoppas att Finlands profilering i handläggandet
av eurokrisen inte har försvårat våra förutsättningar att driva våra nationella lantbruksintressen i EU.

Orsaken till att jordbruksstöden utgör en så stor del av unionens budget är enkel: jordbruket är EU:s exklusiva kompetensområde. Grundfördraget stadgar också om att jordbrukarnas inkomst bör tryggas; i art 39 (TFEU) ”tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard….”, och  talrika toppmöten har uttalat stöd för att jordbruk ska kunna idkas i hela unionen.

Sockerkvoterna och fiskerifonden är specifika finländska intressen. På samma sätt som vi hoppas att vår profilering i eurokrisen inte skadat våra möjligheter att driva våra intressen i CAP-reformen, kan vi hoppas att den laxsoppa vi tidvis har kokat ihop inte har försämrat vårt rykte bland de fiskeriministrar som i allmänhet också är lantbruksministrar.

Ärade talman,

region- och landsbygdsstöden för norra och östra Finland är välkomna och har också de stöd i fördragen, men  de ska inte få snedvrida konkurrensen inom Finland. Samtidigt får man heller inte
glömma att skärgården har samma behov av kompensation för svåra, geografiska förhållanden som östra och norra Finland.

Och eftersom EU måste spara pengar, är det nog från strukturfonderna inbesparingar bör ske, eftersom det europeiska mervärdet inte alltid kan påvisas. Redan med annorlunda statsstödsregler kunde för regionerna  samma slutresultat åstadkommas.  I stället för att skicka medel av och an för regionpolitiken skulle det finnas skäl att fastställa generösare stödvillkor för regioner i rika länder som blivit efter i utvecklingen.

Svenska riksdagsgruppen önskar regeringen lycka till i förhandlingarna om budgetramen och reformerna av lantbrukspolitiken och strukturfonderna. Utöver Finlands nationella intressen bör regeringen ha hela unionens intressen som sin ledstjärna. Finland är nämligen mer beroende av det övriga Europa än Europa är av Finland.