Så olika kan man tolka vetenskap - tex ifråga om fiske !

 

Timo Turja som ledde diskussionen kunde dock visa på att det finns väldigt få belägg för att vetenskap påverkat beslutsfattande – tex en enda anteckning i riksdagens protokoll om att någon ändrat uppfattning efter att ha hört ett sakkunniginlägg i riksdagens utskott. Det gällde faktiskt ett inlägg av Martti Tiuri, som själv sedan blev riksdagsledamot, när han övertygade att det inte var lönt att satsa på VALCO. Sannfinländarnas Lauri Heikkilä, själv fysiker berättade att han, innan han blev ledamot, försökt kontakta flere politiska partiers företrädare för att stoppa att Sonera från att köpa frekvenser vid auktion i Tyskland – men utan framgång. Som han sade, han visste att det inte fanns apparater som kunde använda de frekvenserna och att då köpa dem var som att köpa varm luft.

Men den stora frågan är när en vetenskapsman är expert och när han/hon tar på sig en politisk rock. Det exempel som, vi oberoende av varandra tog fram, gällde de råd ICES, internationellt rådgivande organ i fråga om havsmiljö. Jag visade på att deras förslag till laxkvot för  Östersjön hade ett sk avdrag pga av misstänkt svartfiske, utan att det fanns belägg för att sådant svartfiske nu finns. Min poäng var alltså att det är fel  när forskare, vill ge sken att vara forskare, men hoppar över skaklarna och tar på sig en politisk roll (se avvikande mening i MIljöutskottets utlåtande 12/2012rd om E 110/2012 rd). Karimäki igen tyckte att detta var ett fall där riksdagen beaktat vetenskap ! Så olika kan man tolka samma sak.

Men ett framstod som klart - vi är många som nu läser Sixten Korkmans senaste bok – för att buden inom den ekonomiska politiken är så olika och för att nu förstå vad som borde göras.. Men väldigt få av ekonomisterna säger hur man ska göra – många säger bara varför vi kommit i det läge som vi gjort. Och för att citera Olli Rehn – det var när en nytillträdande grekisk regering trädde till och kunde avslöja hur dåliga de offentliga finanserna var i landet, som riskpremien och räntorna började höjas. Också de kraftigt beundrade marknadskrafterna missade riskerna. Och ekonomisterna var nog litet som lämlar, ingen förutsåg hur krisen skulle komma.

Men en sak ville jag särskilt inskärpa: det finns en skillnad mellan riskhantering och riskevaluering. Vetenskapsmännen ska evaluera risken, och vi som beslutsfattare ska hantera dem – och så att den totala nyttan är så stor som möjligt. Dioxinet i strömmingen är ett exempel på hur vi lyckats hantera risker bra: det är bättre för en äldre dam att äta litet strömming med litet dioxin, för då får hon bla D-vitamin som stärker henne i andra avseenden. Dioxinet hinner ej skada henne.