Remissdebatt om Helsingfors stads budgetramar 13.2.13

Helsingfors stadsfullmäktige 13.2.2013   Gruppanförande,  svenska fullmäktigegruppen

Astrid Thors

(talat ord gäller)

 

Till stadsdirektörernas och finansieringschefernas uppgifter hör att vara försiktig
vad gäller prognoser av inkomster och utgifter; och det finns säkert de här
idag som kommer att säga att ”Korhonen” har ju också tidigare underskattat
inkomster.

Ack om det vore så väl.

Tyvärr finns det många fakta som talar för att vi nu skall vara försiktiga med utgiftsökningar
och vara återhållsamma i budgeteringen. Särskilt vill jag här peka på två omständigheter.

 

  1. Den allmänna osäkerheten i Europa som inte
    givit vika ännu, och den försämrade handelsbalansen för vårt land som betyder
    att vår nationalekonomi tjänar in mindre intäkter än tidigare. Vi har  förlorat konkurrenskraft gentemot våra
    konkurrenter. Till den allmänna osäkerheten måste vi också räkna med risken att
    räntenivån stiger – det offentliga Finland har de senaste åren nästan till
    negativ ränta fått lån – som kommer det nog inte att kunna fortgå i all
    evighet. ( hur många procent motsvarar den låga räntenivå ?)
  2. Samfundsskatteintäkterna som ser ut att minska – enligt uppgift har minskningen i samfundsskatt varit verkligt stor de
    allra senaste månaderna.

 

Statens åtgärder

 

Under de närmaste åren kommer staten givetvis att både ge och ta enligt de senaste reformplanerna
vi kunnat ta del av: – ett nytt statsandelssystem som kanske äntligen på ett
bättre sätt tar hänsyn till behovet av service och undervisning på  många språk; kanske en bättre uppdatering och
register över de fastigheter som finns i kommunerna så att fastighetsskatten
kan debiteras på lika grunder i hela landet, samt en obligatorisk förhöjning av
den undre gränsen för all beskattning av byggfärdig men obebyggd mark. Vidare
kan vi som bekant inte utesluta att våra affärsverk måste bolagiseras. Vidare
kan vi inte vara säkra på att statens skattereformer inte skulle inkräkta på
vår skattebas.

 

Sysselsättning och ungdomsgaranti

 

Många kommer idag att tala för att vi måste stimulera genom satsningar på byggande, och att
sysselsättningsläget är väldigt oroväckande.

Men ser vi till uppgifterna om sysselsättningsläget har sysselsättningen inom byggande ökat i
nejden, liksom inom den offentliga sektorn och handel – det är inte alls säkert
att följderna av sk stimulerande byggjobb är gynnsamma för vår region. Och
10 000 öppna arbetsplaster finns – inom vissa sektorer är det svårt att få arbetstagare.

2008 rådde det de facto arbetskraftsbrist och då var ca 18.000 arbetslösa – enligt senaste
statistik var 24.500 personer arbetslösa ( 7,8%) och ökningen har skett bland de unga. De unga arbetslösa är nu
ca 5 000, och deras antal har ökat dramatiskt.

 

Vår slutsats är – det behövs de satsningar vi planerat för att ungdomsgarantin skall bli
verklighet, det behövs de extraordinära åtgärderna för att vi ska få de
utbildningsplatser, minst 1500 för att alla ungdomar ska få någon utbildning
efter grundskolan och det behövs satsningar på förberedande undervisning för
gymnasiet. Helsingfors kan också utnyttja folkhögskoleformen – som en form där
ungdomen hittar sig själv.

 

Och omorganiseringen av personalförvaltningen och sysselsättningsfrågorna – vilken
enligt planerna kommer att genomföras i snabb takt i år – måste medföra att de
som sköter sysselsättningsfrågor i staden får god information om nya kunder
inom utkomsstödet. Det ligger i stadens intresse att avvärja att beroendet av
utkomststöd ökar genom att öka en effektiv sysselsättnings-. och
aktiveringspolitik.

 

Men byggprojekt kan vi inte inleda i stimulansens namn. – det vi behöver är åtgärder för
att  sänka priserna inom byggandet – om detta vill vi ha en skrivning i strategiprogrammet.

Investeringarna

I ett ansträngt ekonomiskt läge, måste vi prioritera de investeringar vi kan utföra; och vi är
beredda till ett tak med vissa villkor. Vi blev säkert alla uppskrämda över den
investeringslista som vi presenterats med utgifter för närmare 2,5 mrd €. – men
ser man närmare på den, märker man till sin förvåning att där finns tex en
punkt för Helikopterfält och vattenidrottscenter. Skulle inte helikopterfältet
täckas med privat finansiering ?

Och reserveringen för bron över Kronbergsstranden är inte alls något vi alla eftersträvar.

Ifråga om investeringsnivån och budgetramarna, måste vi se att vi primärt sköter det reparationsunderskott
som finns. När vi tar ställning till budgeten och investeringsplanen bör vi ha
korrekta uppgifter om hur stort behovet är av investeringar i broar – ett
havshelsingfors får inte låta sina broar förfalla. Både affärsverkens – och då
menar jag inte Hfors busstrafik – och stadsorganisationens kan säljas – och
försäljningsvinsterna kan höja det sk investeringstaken. En formel för detta
bör utarbetas.

Stopp på SILO-tänkandet

Min företrädare Nils Torvalds talade flere ggr från denna talarstol om det SIlO-tänkande som
präglar stadens förvaltning. Kampen mot det, mycket  begränsande sättet att jobba och tänka måste
intensifieras.På några dagar har jag igen fått flere exempel på hur man i den ena silon inte vet vad den andra gör

-  utbildningsverket,ungdomsverket, social- och hälsovårdsverket – ja vi inte hur många, som har
projekt och program mot ungdomars marginalisering. – kunde inte dessa
sammanslås ? Dagens situation leder till behov av koordinering, i värsta fall
dubbleringar och revirstrider.

-  understöden till lokala stadsdels, Byaföreningar, organisationer i staden är inte enhetligt
organiserade. Vi måste ha en större gemensam pott till de föreningar som inte
faller in under någon kategori. Kultur- och biblioteksnämnden hade ett sådant
ärende igår

- staden debiterar dyrt daghem, förskolor och skolor när eleverna gör utflykter till
kultur, idrott och museer mm i vår stad. De skall de enligt läroplanen och våra
strategier – men det finns klasser och elever som ej har råd till detta. Här
kunde skolorna beviljas gratis rätt att röra sig.

Effektivitet och lokalprogram

Skatteöret i Helsingfors bör inte höjas, eftersom levnadskostnaderna redan nu är så höga –
det är vår fullmäktigegrupps uppfattning. Det betyder att kostnadsutvecklingen
måste hållas inom det som intäktsutvecklingen tillåter.

För att hålla kostnaderna i skick måste vi därför bla:

-  se till att remisserna till terapi för barn och ungdom fungerar – det sparar
kostnader inom barnskyddet och hindrar utslagning

- en aktiv sysselsättningspolitik inriktad på att förhindra beroende av utkomststöd

- sandade gator för att stävja ökade vårdkostnader

Här är några exempel på förebyggande åtgärder som behövs för att ha koll på kostnader.

Men vi behöver också en stram politik för att lokalkostnader och personalutvecklingen i skick.
Jag tror att det ännu finns möjligheter till mera samutnyttjande av stadens
utrymmen, så att det är i användning morgon, middag, , kväll. Hellre stöda
verksamhet än väggar – och mångsidiga centra som Luckan och Rastis och Sandels
är sådant som behövs.