Gruppanförande om statsrådets meddelande om förlängning av giltighetstiden för statsborgen som ställts för finansieringen av det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet, 15.5.2013, Astrid Thors

Ärade talman,

Vad gör en bank och borgensmän om en låntagare har svårigheter att följa den ursprungliga amorteringsplanen? Ja, det finns säkert banker som förhastat säger upp lånet och nöjer sig med att bokföra en kreditförlust. På samma sätt finns det säkert borgensmän som snabbt vill dra sig ur – även om de då riskerar att få betala fiolerna. Men så finns det klokare banker och borgensmän, som tänker mer långsiktigt. De är villiga att förlänga amorteringstiden för att trygga återbetalningen och sina ränteintäkter.

Euroländerna gör enligt Svenska riksdagsgruppen klokt i att följa det senare exemplet då  det gäller borgensförbindelserna för det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet, som har beviljat lån till krisländerna Irland, Portugal och Grekland. Man kan visserligen befara att särskilt Greklands ekonomiska svårigheter blir långvariga, men dumt vore det ju att inte ge även det landet en chans att betala sina skulder och räntor. Inte rekommenderar väl oppositionen en annan linje? Den skulle ju strida mot våra egna intressen.

Allt fler tecken tyder på att krisländerna nu börjar se ljus i den tunnel eurokrisen har varit. På Irland har den ekonomiska tillväxten tagit fart, även om befolkningen länge än kommer att känna av svångremmen som bland annat inneburit sänkta löner i den offentliga sektorn och betydligt minskad köpkraft. Portugal har lyckats sälja sina statsobligationer med framgång, och denna vecka har ett nya sparåtgärder vidtagits.

Ja, till och med i Grekland har konkurrenskraften ökat tack vare de många sparpaket som knutits. Det andra Greklandspaketet innehöll för första gången ett investeraransvar, som sedan fullt ut togs i bruk också för Cyperns del.

Den debatt som just nu pågår om alternativen tillväxt eller nedskärningar är litet absurd. Ekonomisk tillväxt och nedskärningar i de statliga finanserna utesluter inte varandra, och de kan balanseras vilket kommissionens senaste åtgärder vittnar om. Men tillväxten måste komma framför allt med hjälp av en återvunnen konkurrenskraft på världsmarknaden och nya innovationer som vinner marknader.  Varu- och serviceexporten går här hand i hand.

I detta sammanhang är det skäl att notera de observationer som kommissionen gjorde om Finland i samband med den makroekonomiska analysen som offentliggjordes 10.4. Kommissionen konstaterade bland annat att forskning och innovation i alltför liten utsträckning lett till nya säljframgångar och att kombinationen energikrävande industri med bristande energieffektivitet är bekymrande.

Utan en djupare analys av kommissionens rekommendationer är det dock skäl att konstatera att det inte räcker att bara sats på ICT enligt ICT 2015-programmet – vi måste också satsa på mera på robotisering och automation – här har vi blivit efter andra europeiska länder.

Ärade talman,

Naturligtvis finns det alltjämt orosmoln och det allmänna ekonomiska läget i Europa är ännu skört. Det största enskilda orosmolnet kan vara den  ungdomsarbetslöshet som breder ut sig i land efter land – särskilt i länder med ett svagt utbildningssystem som inte förbereder de unga för arbetsmarknaden. Förutom att varje ung arbetslös innebär en enorm förlust för både individen och samhället, kan omfånget i längden bli en faktor som hotar hela samhällets stabilitet. Det finns många oroande tecken på allt från politiker- och samhällsförakt till ökad främlingsfientlighet och ren rasism.

Ett annat orosmoln är att EU och euron utpekas som bovarna i dramat. Det är bara alltför lätt för regeringarna i krisländer att skylla de överenskomna saneringsprogrammen på EU, trots att orsakerna till det uppkomna krisläget har varit nationella. Och bland folkopinionen finns det rentav de som skyller också dessa bakomliggande problem på EU och euron. Här skulle en intensifierad konsumentupplysning vara på sin plats.

Ärade talman,

Ett tredje orosmoln är övertron på marknadens välsignelser. Marknaden består sist och slutligen av människor som fattar beslut, och de besluten kan vara kloka men också dumma eller åtminstone förhastade. Finlands Banks förra chefdirektör Sirkka Hämäläinen vittnade inför Stora utskottets EMU-sektion nyligen om felbedömningar som har gjorts och alltjämt görs av dessa marknadskrafter. Marknaden vägde till exempel i tiderna inte in någon risk i de statsobligationer som nu rentav betecknats som värdelösa.

Marknaden är och förblir en god dräng, men en dålig husbonde. Marknaden behöver, precis som staterna, spelregler. EU har i det avseendet kommit långt med sitt sixpackspaket, som utgör ett effektivt vapen mot en obehärskad skuldsättning. En effektiverad banktillsyn på EU-nivå är därtill helt nödvändig.

Ärade talman,

Finland har hittills inte förlorat en enda cent på våra borgensförbindelser, utan tvärtom kunnat kassera in ränteintäkter. Den nu föreslagna lagändringen är ägnad att trygga att så sker också i fortsättningen. Den ökar inte Finlands totala borgensexponeringar, och innebär inte att några nya stöd beviljas.

Riskerna ökar dock, och därför är de säkerheter Finland fått av Grekland centrala.

Viktigt att minnas är också att den inre marknaden, som gynnar oss alla, skulle retardera om vår gemensamma valuta tillåts falla samman.

Riksdagen har genom Stora utskottet hela tiden hållits väl informerad om den krävande skötseln av eurokrisen. Och det har inte varit lätta beslut att fatta, men de har hela tiden tagits med tanke på vad som på sikt är i finländarnas intresse – att det gemensamma Europa kommer på fötter.  Svenska riksdagsgruppen hyser fortsatt förtroende för regeringen.