Spörsmål:

I offentligheten har man kunnat läsa och höra om en äldre dam, 92 år, som ca kl. 04.00 skickades hem med taxi från Haartmans sjukhus, efter att man hjälp henne med den skada hon hade på ena handen. På inget sätt försäkrade man sig om hon kunde ta sig in i sitt hem eller att hon i övrigt skulle klara sig ensam hemma. Hon klarade inte av att ta sig in i sin lägenhet, och när hon äntligen av sina grannar fick hjälp, var hon helt slut. Följden var att hon följande dag behövde sjukhusvård.

Min fråga till ansvariga stadsdirektören: vilka anvisningar har personalen för att försäkra sig att personer som hemförlovas verkligen kan klara sig och vilka regler finns om att alltid informera de anhöriga om vad som händer med personer som hemförlovas från sjukhus?

 

10.10.2012 Ledamot Astrid Thors

SPÖRSMÅL

Ärade talman,

Om oppositionen inbillar sig att regeringspartierna med förtjusning och utan skrupler hurrar för det nya stödpaketet till Grekland misstar den sig gruvligt. Också vi känner besvikelse över hur lång tid det tagit för de grekiska beslutsfattarna att fatta de beslut som man utlovat, egentligen redan sommaren 2011. Ju mer utdragen processen har blivit, desto dyrare har den stått både enskilda investerare, det grekiska folket och dess europeiska allierade. Ett exempel på brutna löften är också att privatiseringar som kunde skapa en ny dynamik inte genomförts och att slutna sektorer inte öppnats för nya aktörer.

Den utdragna processen att skapa ett hållbart läge för den grekiska skuldsättningen håller på att stå oss andra dyr. Bristen på klara beslut kan i värsta fall kullkasta den förutspådda minimala ekonomiska tillväxten detta år.

Det är klart att också vi är ytterst oroade över läget och helst inte skulle riskera finländska skattebetalares pengar, ens med de säkerheter vi i motsats till andra euroländer får. Men regeringen förutsätter att Grekland denna månad, senast på skottdagen, fattat beslut om alla så kallade föregripande åtgärder som man avtalat om i detta andra skuldpaket.

Vidare är det klart att inte en enda utbetalning kan ske från det gemensamma stabilitetsinstrumentet EFSF innan Grekland gjort sitt. Och vi ska inte glömma att i detta andra Greklandspaket är den privata sektorn nu kraftigt involverad och de grekiska offentliga skulderna kommer att kraftigt skrivas ned.

Skillnaden mellan oppositionen och regeringspartierna är att vi måste bära ansvar för våra beslut och deras konsekvenser. Skillnaden illustreras bäst av hur Centerns inställning har förändrats på mindre än ett år. I regeringsställning bar också Centern sitt ansvar, nu anser sig partiet tydligen ha råd att göra Sannfinländarna sällskap.

Det ansvar vi bär gäller inte bara Grekland eller ens dess folk, som nu får lida svårt för sina politiska och ekonomiska beslutsfattares ansvarslöshet under en lång följd av år. Ansvaret gäller hela Europas ekonomiska framtid, och därför inte minst vårt eget lands och våra medborgares välfärd. Solidaritet förvisso, men också ekonomiskt förnuft.

Svårt skuldsatta stater är inget undantag i vår värld. Och det gäller inte bara Europa, och länder som Italien och Spanien. Det gäller också flera av världens starkaste ekonomier, med USA och Japan i spetsen. Skillnaden till Grekland är inte bara kvantitativ, utan också kvalitativ: Grekland har inte den starka realekonomi och den exportindustri som klarar av en stor skuldsättning.

Men det finns också skäl att varna för följderna av att Grekland skulle uteslutas ur eurosystemet.  Ett så stort kaos skulle uppstå, att det är tveksamt om landet kunde kvarstå i EU.

På samma sätt som letterna och islänningarna får grekerna får lov att finna sig i en sänkt levnadsstandard under många år framöver.  Reformpaketet knutet till hjälpinsatsen förutsätter bland annat att minimilönerna sänks med 22 procent i förhållande till nivån 1.1.2012. Ungas löner skulle sänkas med 32 procent och många andra åtgärder vidtas, som anpassar löneutvecklingen till konkurrenskraften. Det är alltså en betydande intern devalvering som de andra euroländerna förutsätter.

Den offentliga sektorn i Grekland måste skäras ned, men det är också nödvändigt. Den har varit överdimensionerad, och har bäddat för korporativism och korruption. Likaså har den svarta ekonomin varit betydande i Grekland och det är viktigt att åtgärder riktas in på detta. Grekland må vara demokratins hemland, men har nu mycket att lära av andra demokratiska rättsstater med god förvaltningssed.

Att de två ledande partierna i Grekland har förbundit sig till en fortsatt sanering och stabilisering också efter vårens val är värdefullt. Det finns alltså politisk vilja att rädda landet. Ännu viktigare är ändå att opinionsmätningar bekräftar att en majoritet av det grekiska folket stöder projektet.

Men detta stöd får inte rubbas av att kända grekiska idoler som Mikis Theodorakis uppmanar till bojkott. Kanske Arja Saijonmaa har en uppgift i att klargöra litet nordiska värderingar i Grekland.

Och vi måste tillsammans kämpa mot att nationella antipatier och stereotypier får större utrymme i Europa – som att grekerna anses vara notoriskt lata och att tyskarna i dag bara är förklädda nazister. På ett sådant språkbruk måste det bli slut.

Grekerna har haft dåliga ledare och det står dem nu dyrt. De har också använt stora mängder europeiska strukturfondsmedel, utan att det skapat verklig konkurrenskraft och bättre möjligheter. Inför den kommande strukturfondsperioden krävs det allvarliga överväganden om hur vi kan garantera att medlen används för att skapa nya tillväxtmöjligheter. Utan tillväxt kan inte Grekland klara skuldkrisen.

De stundom våldsamma demonstrationerna är inte representativa för denna folkmajoritet, utan återspeglar militanta fackföreningars och ytterlighetspartiers och gruppers traditionellt starka ställning i landet. Vi får bara hoppas att dessa militanta motståndare till den nödvändiga ekonomiska saneringen inte lyckas sabotera den turistnäring som är en av landets få ljuspunkter.

Det är för att rädda stabiliteten i de europeiska bank- och valutasystemen som detta stödpaket till Grekland är nödvändigt. För att stärka förtroendet inom den finansiella sektorn är det viktigt att paketet kan godkännas snart.

Greklands öde är ett varnande exempel för alla andra länder, också för vårt eget. Det gäller att inte glömma de grekiska lärdomarna då vi denna vår i vårt eget land står inför smärtsamma beslut om nedskärningar i statsutgifterna och höjningar av skatteuttaget. Greklands väg får på inga villkor bli vår.

 

SVENSKA RIKSDAGSGRUPPEN, Astrid Thors, riksdagsledamot

28.2.2012 Gruppanförande i debatten om statsrådets meddelande om Greklandsstödet

Nu har Kimmo Sasis “Eurogrupp” träffats två gånger; det  har delvis känts som repetition av det som vi kallat “studiecirkeln EU-ministerutskottet”. Igår hade vi en grundlig genomgång av frågorna kring stabiliseringspaketet. Det har skett vissa preciseringar sedan EU-ledarna i mars kom överens om huvuddragen för den s.k. permanenta krismekanismen och hur man skulle garantera  att den tillfälliga mekanismen har tillräckligt med muskler – kommer ni ihåg debatten mellan Calle Haglund och Kiviniemi. Vem tror ni hade rätt ?

Sannfinländaren i gruppen är den kanske godhjärtade P. Jääskeläinen, som i offentligheten bara talar om hur orättvis fördelningen av låneinsatsen är ur finländsk synvinkel: att paketen gynnar fransmän och tyskar: så är det nog inte. De tyska och franska bankerna har beviljat  4- 5 % av lånen till den offentliga sektorn i krisländerna – men skulle bidra med 20 -27 % av de lån/borgen som EU skulle ställa upp med. 

Att centern var redo till paketet före valet, men inte nu efter valet är nog ett av demokratins mest sorglustiga spel – var är ansvarstagandet för vårt land och för Europa? Samma fråga kan man förstås ställa till persuna: vilket ansvar tar de för att ekonomin skall gå bra? – Jag tycker faktiskt att man inte kan ta persuna in i regeringen om de inte nu är med och stöder dessa europeiska lösningar – de kommer många frågor senare med anknytning till detta; t.ex. lagförslag i riksdagen. I det skedet kan de inte sedan rösta emot och sitta i regeringen. Jag hoppas att Katainen drar de rätta slutsatserna av detta: vinst i val är inte nu det utslagsgivande i vem som utses till regeringsparti; annars skulle inte Katainen själv vara regeringsbildare.

Det finns lösningar utan persuna; landet behöver nu en funktionsduglig regering.

Naistenpäivä ja Kansainvälinen Rukouspäivä

Minister Astrid Thors

Me jotka edustamme viranomaisia, voimme tehdä mitä tahansa, mutta jolleivat maahamme muuttaneet opi tuntemaan suomalaisia ihmisinä, löydä ystäviä ja piirejä joissa toimia, kotoutuminen ei voi onnistua.

- mutta tietenkään ei siinä kaikki.

Vi som representerar myndigheter må göra hur mycket som helst; men om inte de nya som kommer till vårt land lär känna andra människor, hittar vänner och mänskliga sammanhang att verka, kan inte integrationen lycka. 

Därmed inte sagt att integrationen lyckas, bara det finns sociala sammanhang – men det  behövs så mycket mera.

Monta asiaa moni maa joka on tehnyt töitä maahanmuuton kanssa on joutunut oppimaan, mutta nimenomaan tämän  – mutta tähän totuuteen sisältyy totuuden siemen.

Ja siksi olen niin onnellinen tämän päivän konseptista -  monta toimijaa yhdessä; jotka auttavat meitä näkemään yhteyksiä uudella tavalla.

-         en kvinnorörelse som ständigt utvecklas och alltid ser den samhälleliga situationen  och de insatser som behövs.

-         jag tänker här särskilt på marthorna, som vi grundandet var en organisation för att mobilisera de finländska kvinnorna för självständighet

-         som är den finländska konsumentrörelsen i avsaknad av en stark specialiserad konsumentrörelse i vårt land, en rörelse som verkar för en stark miljömedvetenhet

-         och som idag också har integration av invandrare på sitt program.

Kun mietimme yhteiskuntamme heikkouksia ja vahvuuksia ja kun kuuntelemme maahan muuttaneitten kertomuksia; todettakoon että yksi silmäänpistävä piirre on se yksinäisyyden tunne joka vaivaa tänne tulleita.

-         kukaan ei tervehdi porraskäytävässä

-         vain humalaiset juttelevat vieraitten kanssa bussissa

-         moni ei koskaan ole saanut kutsua suomalaisen perheen saunailtaan.

Eli kaikkien järjestöjen ystävä- toiminnalla olisi suuri kysyntä. Olen iloinen siitä että ystävätoimintaa on ollut täällä Kokkolas mm AMk:n ympärillä. Sitä me tarvitsemme kaikista eniten.

Viime vuonna jotkut meistä sisäministeriön naisista teimme vapaaehtoistyötä naisten järjestössä – naistentalossa Helsingissä – ja näimme myös miten tärkeätä on nainen – nainen yhteys jotta tänne tulleet naiset saavat suoraa tietoa siitä mitkä ovat suomalaisen naisen mallin juuret, mitkä ovat oikeutemme ja mitkä ovat velvollisuudet.

Mutta koskaan ei ole pelkästään niin että oivaltaminen on yksisuuntaista.

Det finns mycket att göra för jämställheten fast  bitr Justitiekanslern i sitt tal på ETNO; delegationen för etniska relationer hade en rätt kritisk inställning till vad det finländska jämställdhetsarbetet går ut på idag – låt mig helt populärt citera honom som att  jämställdheten idag, när man granskar de officiella redogörelserna från myndigheterna som jobbar med jämställdheten mellan man och kvinna; att  det handlar om jobb välutbildade finländska kvinnor till fromma. Däremot får inte kvinnor av utländsk härkomst med stora behov hjälp av våra myndigheter – kanske för att diskrimineringen i dessa fall är så mångfacetterad – och vi är dåliga på att hjälpa människor som hamnar ut för diskriminering på många grunder.

Eli toistaen ja yhteenvedonomaisesti: apulaisOKA oli helmikuun alussa sillä kannalla että virallinen tasa-arvotyö, jos tarkastelee virallisia asiakirjoja, palvelee lähinnä korkeasti koulutettuja naisia, mutta moniperusteisen syrjinnän uhrit, kuten maahan muuttaneet naiset saavat harvemmin apua.

Siitä huolimatta  väittäisin että meillä on edelleen  kolme perinteistä alaa, jolla voimakkaasti on jatkettava työtä:

-         samapalkkaisuuden turvaamiseksi

-         naisiin kohdistuvan väkivallan vähentamiseksi

-         isien perhevapaiden lisäämiseksi.,

On myös uusia aiheita joihin meidän puuttua – siihen palaan myöhemmin.

Alla tre områden är kända och viktiga, och kräver trots mera än 100 år av rösträtt, att vi arbetar intensivt:

-         att verka för likalönsprincipen

-         att minska våldet mot kvinnor

-         att öka pappornas del av föräldra ledigheterna

Våldet mot kvinnor är det som jag när det gäller finländsk jämställdet fått de flesta frågor om:

-         hur är det möjligt att ni finländska kvinnor som först i världen tog stämma och säte i en folkvald representation, en riksdag, kan vara så hårt drabbade av våld.

-         detta är något jag inte kan svara på; samtidigt är det ngt som kräver mycket åtgärder.

I vår kommer regeringen att godkänna ett handlingsprogram mot närståendeväld, och jag hoppas och tror att vi där kommer att gå in för arbetssätt som ska ge skydd åt dem som lidit under den press som detta våld medför; som skall minska risken för att brottet upprepar sig och som skall leda till att förövarna också hjälps ur den onda cirkeln.

Keväällä hyväksyttävä hallituksen lähisuhdeväkivallan vastainen toimintaohjelma tule sisältämään toimia uhrien suojelemiseksi; rikosten ilmoittamiskynnyksen alentamiseksi ja sellaisen toimintatapojen aloittaminen jotka auttavat tekijää pois väkivallan kierteestä.

Mutta toivon myös ja olen esittänyt että siihen sisältyy uusia väkivallan muotoja, jotka ovat ilmestyneet maahamme tai voivat mahdollisesti ilmetä täällä. Yksi sellainen väkivallan muoto on pakko-avioliitot.

Euroopassa on olemassa kv sopimus pakko-avioliittoja vastaan, mutta Suomi ei ole siihen liittynyt. Kun tätä kysyin muutamia vuosia sitten, vastaus täällä oli ettei Suomessa sitä tarvita. Mutta en ole samaa mieltä:

-         näen ja kuulen että joissakin yhteyksissä nuoria maahanmuuttajia, naisia tai miehiä pakotetaan naimisiin jonkun perheen valitun kanssa; että  erityisesti nuoria naisia eristetään jotta tällaiset liitot onnistuvat.

Speciellt tragiskt är det eftersom den tvingade, åtminstone i de fall vi lär känna, är en ung inflyttad person som integrerats i ett finländskt umgänge. Också med tanke på integreringen är det viktigt att vi entydigt säger ifrån och har de juridiska instrument som behövs för att kämpa emot tvångsäktenskap.

Jag är inte expert, men har uppfattat att tvångsäktenskap och det sk hedersvåldsbegreppet går litet i samma banor, är det viktigt att vi infödda finländare tolkar våra regler om vad som är acceptabelt – vad som ej är acceptabelt. – En viktigt upplysningsverksamhet som måste få genomslagskraft är att ett nej är ett riktigt nej, fast det redan bland de europeiska grupperna av invandrare finns olika syn på mannens och kvinnans rättigheter och skyldigheter i ett parförhållande.

Men ett nytt område som kräver insatser är den angst, den ängslan, den stress som unga tonårsflickor och kvinnor känner.

-         vi har ett underligt samhälle, där  alltför många pojkar inte fullföljer sina studier så att de efter grundskolan skulle ha ngn form av utbildning. Sommaren 2008 var det det bärande temat i sommardebatten – de försvunna pojkarna, de som inte går vidare till utbildning efter grundskolan eller som aldrig får avgångsbetyg. Och så har vi flickorna som är så duktiga, att de blir psykiskt illamående. – finns här ngn särskild mobbning mot och bland flickor som kan och skall motarbetas.

Finska läkaresällskapet ordnade i februari en sk Konsensuskonferens med experter om de ungas välmående, och det var mycket intressanta fakta som kom fram.

-         det psykosociala illamåendet anhopas och den unga befolkningen är starkt polariserad

-         flickor uppvisar mera symptom på illamående, medan pojkars dödlighet av samma orsak är större.

-         ( upplevd depression bland flickor 24,2 % bland kvinnor medan 11,4 % av pojkarna upplevde sig har haft riktig depression)

-         Ensamheten är ett större problem bland pojkar än bland flickorna.

-         Men de finländska flickornas självmordstal fortfarande är högst bland OECD-länder. I den egentliga puberteten är de mentala störningarna vanligare hos flickor än hos pojkar.

Meillä on tieota siitä miten nuoret voivat pahoin; jopa empiiristä tietoa joka karmeudessaan paljastaa että meillä verrattuna muihin OECD maihin on ongelmia. Tytöt ja pojat kehittyvät eri tahtiin; ikäryhmittäin on vaihteluvälejä, mutta tytöt kokevat enemmän stressia mutta poikia uhkaa taas itsemurhan vaaraa ja yksinäisyys.

Mitä kouluissa voisi nykymenoin tehdä välittömästi: pienenemmät luokkakoot, koska silloin ehditään vaihtamaan vaatteita. Lääkäriseuran keräämät asiantuntijalausunto joka ei saa johdon hyväksyy tällaisessa palavaevrissa olemme istuneet tämän pitkän tovi.