Greklandsstödet

Ärade talman,

Om oppositionen inbillar sig att regeringspartierna med förtjusning och utan skrupler hurrar för det nya stödpaketet till Grekland misstar den sig gruvligt. Också vi känner besvikelse över hur lång tid det tagit för de grekiska beslutsfattarna att fatta de beslut som man utlovat, egentligen redan sommaren 2011. Ju mer utdragen processen har blivit, desto dyrare har den stått både enskilda investerare, det grekiska folket och dess europeiska allierade. Ett exempel på brutna löften är också att privatiseringar som kunde skapa en ny dynamik inte genomförts och att slutna sektorer inte öppnats för nya aktörer.

Den utdragna processen att skapa ett hållbart läge för den grekiska skuldsättningen håller på att stå oss andra dyr. Bristen på klara beslut kan i värsta fall kullkasta den förutspådda minimala ekonomiska tillväxten detta år.

Det är klart att också vi är ytterst oroade över läget och helst inte skulle riskera finländska skattebetalares pengar, ens med de säkerheter vi i motsats till andra euroländer får. Men regeringen förutsätter att Grekland denna månad, senast på skottdagen, fattat beslut om alla så kallade föregripande åtgärder som man avtalat om i detta andra skuldpaket.

Vidare är det klart att inte en enda utbetalning kan ske från det gemensamma stabilitetsinstrumentet EFSF innan Grekland gjort sitt. Och vi ska inte glömma att i detta andra Greklandspaket är den privata sektorn nu kraftigt involverad och de grekiska offentliga skulderna kommer att kraftigt skrivas ned.

Skillnaden mellan oppositionen och regeringspartierna är att vi måste bära ansvar för våra beslut och deras konsekvenser. Skillnaden illustreras bäst av hur Centerns inställning har förändrats på mindre än ett år. I regeringsställning bar också Centern sitt ansvar, nu anser sig partiet tydligen ha råd att göra Sannfinländarna sällskap.

Det ansvar vi bär gäller inte bara Grekland eller ens dess folk, som nu får lida svårt för sina politiska och ekonomiska beslutsfattares ansvarslöshet under en lång följd av år. Ansvaret gäller hela Europas ekonomiska framtid, och därför inte minst vårt eget lands och våra medborgares välfärd. Solidaritet förvisso, men också ekonomiskt förnuft.

Svårt skuldsatta stater är inget undantag i vår värld. Och det gäller inte bara Europa, och länder som Italien och Spanien. Det gäller också flera av världens starkaste ekonomier, med USA och Japan i spetsen. Skillnaden till Grekland är inte bara kvantitativ, utan också kvalitativ: Grekland har inte den starka realekonomi och den exportindustri som klarar av en stor skuldsättning.

Men det finns också skäl att varna för följderna av att Grekland skulle uteslutas ur eurosystemet.  Ett så stort kaos skulle uppstå, att det är tveksamt om landet kunde kvarstå i EU.

På samma sätt som letterna och islänningarna får grekerna får lov att finna sig i en sänkt levnadsstandard under många år framöver.  Reformpaketet knutet till hjälpinsatsen förutsätter bland annat att minimilönerna sänks med 22 procent i förhållande till nivån 1.1.2012. Ungas löner skulle sänkas med 32 procent och många andra åtgärder vidtas, som anpassar löneutvecklingen till konkurrenskraften. Det är alltså en betydande intern devalvering som de andra euroländerna förutsätter.

Den offentliga sektorn i Grekland måste skäras ned, men det är också nödvändigt. Den har varit överdimensionerad, och har bäddat för korporativism och korruption. Likaså har den svarta ekonomin varit betydande i Grekland och det är viktigt att åtgärder riktas in på detta. Grekland må vara demokratins hemland, men har nu mycket att lära av andra demokratiska rättsstater med god förvaltningssed.

Att de två ledande partierna i Grekland har förbundit sig till en fortsatt sanering och stabilisering också efter vårens val är värdefullt. Det finns alltså politisk vilja att rädda landet. Ännu viktigare är ändå att opinionsmätningar bekräftar att en majoritet av det grekiska folket stöder projektet.

Men detta stöd får inte rubbas av att kända grekiska idoler som Mikis Theodorakis uppmanar till bojkott. Kanske Arja Saijonmaa har en uppgift i att klargöra litet nordiska värderingar i Grekland.

Och vi måste tillsammans kämpa mot att nationella antipatier och stereotypier får större utrymme i Europa – som att grekerna anses vara notoriskt lata och att tyskarna i dag bara är förklädda nazister. På ett sådant språkbruk måste det bli slut.

Grekerna har haft dåliga ledare och det står dem nu dyrt. De har också använt stora mängder europeiska strukturfondsmedel, utan att det skapat verklig konkurrenskraft och bättre möjligheter. Inför den kommande strukturfondsperioden krävs det allvarliga överväganden om hur vi kan garantera att medlen används för att skapa nya tillväxtmöjligheter. Utan tillväxt kan inte Grekland klara skuldkrisen.

De stundom våldsamma demonstrationerna är inte representativa för denna folkmajoritet, utan återspeglar militanta fackföreningars och ytterlighetspartiers och gruppers traditionellt starka ställning i landet. Vi får bara hoppas att dessa militanta motståndare till den nödvändiga ekonomiska saneringen inte lyckas sabotera den turistnäring som är en av landets få ljuspunkter.

Det är för att rädda stabiliteten i de europeiska bank- och valutasystemen som detta stödpaket till Grekland är nödvändigt. För att stärka förtroendet inom den finansiella sektorn är det viktigt att paketet kan godkännas snart.

Greklands öde är ett varnande exempel för alla andra länder, också för vårt eget. Det gäller att inte glömma de grekiska lärdomarna då vi denna vår i vårt eget land står inför smärtsamma beslut om nedskärningar i statsutgifterna och höjningar av skatteuttaget. Greklands väg får på inga villkor bli vår.

 

SVENSKA RIKSDAGSGRUPPEN, Astrid Thors, riksdagsledamot

28.2.2012 Gruppanförande i debatten om statsrådets meddelande om Greklandsstödet

EU:s råd för rättsliga och inrikes frågor diskuterade i dag i Bryssel situationen i Nordafrika. Rådet hörde  EU:s höga representant Catherine Ashtons generalsekreterare Pierre Vimont, EU-kommissionen och Frontex’ generaldirektör Ilkka Laitinen. 
 
Migrations- och Europaminister Astrid Thors höll ett anförande vid mötet och konstaterade att det föreligger en möjlighet för ny utveckling i norra Afrika – en fantastisk möjlighet för demokrati. Samtidigt måste vi ta i beaktande att situationen i de olika länderna är mycket varierande.
 
- EU:s medlemsländerna ska vara beredda att vid behov snabbt hjälpa varandra i praktiska frågor. På längre sikt behövs hjälp från medlemsländerna till de nordafrikanska länderna för att de ska kunna utveckla sina länder, slog Thors fast.
 
Minister Thors påpekade att unionen har tillgång till flera redskap som kan användas i samarbetet med länderna i Nordafrika. Sådana redskap är t.ex. de mekanismer som erbjuds genom associeringsavtal med enskilda länder, den europeiska grannskapspolitiken, Medelhavsunionen, verktyg som skapats för genomförande av människorättspolitiken samt verktyg som stöder demokrati, såsom stöd för ordnande av val och valobservation samt Global Approach, som är EU:s globala insats för migration.
 
– I ljuset av det som hänt vid Medelhavet är det tydligt att man bör påskynda genomförandet av EU:s Afrikastrategi. Jag vill påminna om att vi både i migrationspakten, Stockholmsprogrammet och partnerskapet för migration, rörlighet och sysselsättning (MME) har förbundit oss till att främja den sociala och ekonomiska utvecklingen och sysselsättningen i Afrika, sade minister Thors.
 
Närmare information: specialmedarbetare Thomas Bergman, 071 878 8212
 
 

Migrations- och Europaminister Astrid Thors besöker Indien den 23-28 januari. Under besöket träffar ministern inrikesminister P. Chidambaram och ministern med ansvar för indiska relationer i utlandet, Shri Vayalar Ravi. Ministrarna diskuterar arbetskraftsinvandringen till Finland och relationen mellan Indien och EU. Centrala teman är hur migrationsprocesserna fungerar, arbetskraftsinvandringen och hur samarbetet kan utvecklas.

Under besöket diskuterar ministern om kvinnors och barns ställning i Indien med statssekreterare Krishan Tirath som ansvarar för frågan. Ministern besöker också ett hem för föräldralösa barn.

Under resan träffar ministern representanter för finländska företag och besöker bland annat Nokia Siemens fabrik.

Indien är ett växande ursprungsområde för invandring. Indier som kommer till Finland kommer hit främst för att jobba inom IT-företag. I fjol fram till slutet av oktober sökte ca 1 400 indier uppehållstillstånd i Finland. De flesta av dem var högt kvalificerade personer inom IT-branschen. Indiska invandrare har mycket hög utbildningsnivå och de har märkbart bättre sysselsättningsläge än andra utlänningsgrupper. Den indiska invandringen till Finland uppskattas öka eftersom landet har sådana specialister som vi behöver.

På resan deltar även kanslichef Ritva Viljanen och överdirektören för Migrationsverket Jorma Vuorio.

Närmare information: specialmedarbetare Thomas Bergman 071 878 8212.