Arhinmäki struntar i kulturinstitutionerna, debatten om ramarna för statsbudgeten för 2014- 2017, Astrid Thors

I den intensiva debatten om viktiga  delar av företagsbeskattningen finns risk att man glömmer det allvarliga ekonomiska läge som Finland har  idag. Vår bytesbalans har försämrats och vi har förlorat viktiga marknadsandelar. Samtidigt har vi ännu inte gjort sådana åtgärder som skulle övertyga om att vi håller på att undanröja det sk hållbarhetsunderskott som vår ålderstruktur kommer att föra med sig. Och regeringen var tvungen att göra svåra beslut tex angående kommuneras stöd och uppgifter.

Den bakgrunden måste vi komma ihåg när vi granskar sänkningen av samfundsskatten och de övriga beskattningsåtgärderna men också den sk arbetslinjen.

Det är skäl att upprepa att denna rambudget bygger på det som vi i sfp redan länge – med inspiration från våra borgerliga kolleger i Svergie krävt  -dvs arbetslinjen. Arbete framom passivitet.

Den linjen har redan tidigare följts, men syns nu också i bla följande ytterligare åtgärder :

- att läroavtalet förnyas så att en förhandsperiod införs, som inte är en anställning, vi kan få ett riktigt lärlingssystem

- att kommunerna tvingas ta ett aktivt grepp om sysselsättningen när arbetsmarknadsstödets överförs  till kommunerna

- att förutsättningarna för en bra integration förbättras genom tilläggssatsningar

- att en flexibel vårdpenning införs

För att vi i framtiden ska ha arbete, utkomst och innehåll i vårt liv är det välkommet att universiteten och högskolarna inte efter from 2014 mera beskärs på det sk universitetsindexet dvs regeringen
håller nu fast vid att universitet och högskolor ska få ökade anslag som kompenstion för ökade kostnader. De har upplevt oskäligt svåra två år nu. Den grundforskning som görs hos dem är en förutsättning för innovationer och utveckling.

Också andra glädjande besked finns i budgeten-  att regeringen med ökade beviljningsfullmakter för  att garantera a programmet för att upphöra med anstaltsboende  för utvecklingsstörda kan förverkligas och att regeringen bidrar till bostadspolitiken  i Helsingforsregionen genom att inte kräva oskäliga intäkter vid marköverlåtelser.

Men tyvärr verkar det som om kranskommunerna kring Helsingfors kommer att bestraffas dubbelt. I offentligheten hävdas det att  regeringen i ramrian kommit överens om att statens andel av trafikanslag binds till att kommunerna genomför de hyresbyggnadsprojekt som finns i det sk intentionsavtalet i regionen.

När jag såg denna uppgift kände jag rätt stor förtvivlan – i interpellationsdebatten om bostadspolitiken hade jag i vårt gruppanförande framhållit att ARA nu fastställer maximipriser för  byggnadskostnader för  hyresbostäder, som är de lägre ju längre bort från Helsingfors centrum man kommer – medan sådana skillnader i kostnaderna inte finns.

Det betyder alltså i praktiken att byggarna för i praktiken samma verksamhet får mycket mindre vinst längre från centrum. Det har lett till att tex Kyrkslätt o Sibbo inte fått någon som velat bygga dessa
bostäder.

Vill regeringen nu dubbelt bestraffa dessa kranskommuner ? Först får de ej byggande och sen ej viktiga trafikinvesteringar ?

Detta beslut är orättvist så länge som ARA ej ändrat sina normer.

En annan fråga som också överraskat mig är att regeringen säger sig skjuta upp investeringar på bangården i Helsingfors. Handlar det den sk automatiska stinsen, växlingssystemet för drygt 25 milj som planerats, efter försummelser i många år? Får vi därmed räkna med förseningar i närtrafiken?

Till slut vill jag peka på en besparing som inte alls lyfts upp, men som kommer att drabba våra kulturinstitutioner hårt. Det är uppenbart att minister Arhinmäki nedprioriterat kultursektorn i
ramförhandlingarna.

För enligt statsrådets beslut skall den sk temporära sparlagen för statsandelar och statsunderstöd för teatrar, orkestrar och museer göras permanent.

Det kan betyda att nationalbaletten inte längre kan uppföra hela baletter, det kan betyda ett dråpslag mot den inhemska dramaproduktionen. Detta besked känns inte bra att diskutera på Agricola dagen.

När vi inte ännu var självständiga och vi var fattiga, hade vi råd att ha en balett som kunde uppföra fullständiga verk – men kommer vi att ha det när vi firar 100 år av självständighet som ett av världens 20 rikaste länder ?

Ledamot i Helsingfors stadsfullmäktige, Astrid Thors, lämnade 2.3.2011 in följande budgetmotion.

Unga Teatern är den äldsta teatern för barn och ungdom i vårt land. Trots målgruppen, intresserar teaterns pjäser mänskor i alla åldrar och urvalet består av såväl nyskrivna som klassiska pjäser. Pjäserna spelas på både svenska och finska. Teatern spelar på sin scen i Esbo, på Diana-scenen i Helsingfors och på skolor och daghem.

Unga Teatern hyr, tillsammans med Klockriketeatern, Diana-scenen på Skillnadsgatan i Helsingfors. Hyran som är indexbunden är 6 052,21 € / månad. Därtill kommer kostnader för städning, el och vatten som uppgår till ca 1000 €/månad.

Under 10 års tid har Teatern fått verksamhetsbidrag från Helsingfors stad, ca 50 000 € / år. 2011 förändrades stödet till ett produktionsstöd, vilket skapar osäkerhet för teatern och kan t.o.m. påverka de sk årsverkena negativt; dvs minska teaterns statsandelar och sålunda påverka verksamheten mycket negativt.

Med hänvisning till ovanstående föreslår undertecknad att det i budgeten för 2012 anslås 60 000 € som verksamhetsstöd för Unga teatern rf.