Danmark på väg i fel riktning - Cronberg misstar sig

Min tidigare kollega Tarja Cronberg hade en stor insändare i Helsingin Sanomat på onsdagen (11.5). Hon uppmanade Finland att nu använda sitt momentum att påverka, eftersom alla lyssnar till oss. Hon hänvisade till sina erfarenheter som  i Danmark boende efter det att danskarna i en folkomröstning sagt nej till Maastricht; och att Danmark genom detta fick igenom sin vilja.

Vad fick Danmark igenom? Jo, egna undantag: att de kunde ha mindre integration, t.ex. stanna utanför försvarspolitiken och polissamarbetet. Det stora avtalet påverkade man inte. Är det detsamma som nu hänt i Finland genom överenskommelsen mellan Sdp och Kok kan man fråga sig.

De krav vi enligt överenskommelsen ska ställa för att vara med om solidaritetspaketen med Portugal är krav som redan finns med i lånevillkoren eller som vi kommit in på i Sasi- gruppen; vädjan till privata investerare att stanna kvar och en möjlighet att kräva mer privatisering och säkerheter av mottagande länder. De var således lätta  att komma överens om.

Men ska vi själva ensidigt införa mera pålagor på bankerna? Det viktiga skulle då vara att de nya bankavgifterna inte förs till statens bottenlösa kassa. Och ska vi jobba för att EU ensidigt inför Tobinskatt ? Lite oroväckande skulle verkningarna kunna vara om en sådan i såfall inte införs globalt. Om detta är tolkningen av Sdp-Kok avtalet är överenskommelsen kanske lite mera bekymmersam.

Men ännu tillbaka till Cronberg, som jag inledde med. Följden av de danska undantagen är nu att Danmark håller på att införa någon form av gränskontroll – detta igen en eftergift till Dansk folkeparti (för att få deras stöd för att genomföra en ändring i förtidspensionsreglerna). Istället för att utnyttja det samarbete som vi andra byggt upp går man inför en dyr, och ineffektiv, övervakning.

Bästa Tarja; du har fel – den som bråkar gör det oftast svårare för sig själv.

Nu har Kimmo Sasis “Eurogrupp” träffats två gånger; det  har delvis känts som repetition av det som vi kallat “studiecirkeln EU-ministerutskottet”. Igår hade vi en grundlig genomgång av frågorna kring stabiliseringspaketet. Det har skett vissa preciseringar sedan EU-ledarna i mars kom överens om huvuddragen för den s.k. permanenta krismekanismen och hur man skulle garantera  att den tillfälliga mekanismen har tillräckligt med muskler – kommer ni ihåg debatten mellan Calle Haglund och Kiviniemi. Vem tror ni hade rätt ?

Sannfinländaren i gruppen är den kanske godhjärtade P. Jääskeläinen, som i offentligheten bara talar om hur orättvis fördelningen av låneinsatsen är ur finländsk synvinkel: att paketen gynnar fransmän och tyskar: så är det nog inte. De tyska och franska bankerna har beviljat  4- 5 % av lånen till den offentliga sektorn i krisländerna – men skulle bidra med 20 -27 % av de lån/borgen som EU skulle ställa upp med. 

Att centern var redo till paketet före valet, men inte nu efter valet är nog ett av demokratins mest sorglustiga spel – var är ansvarstagandet för vårt land och för Europa? Samma fråga kan man förstås ställa till persuna: vilket ansvar tar de för att ekonomin skall gå bra? – Jag tycker faktiskt att man inte kan ta persuna in i regeringen om de inte nu är med och stöder dessa europeiska lösningar – de kommer många frågor senare med anknytning till detta; t.ex. lagförslag i riksdagen. I det skedet kan de inte sedan rösta emot och sitta i regeringen. Jag hoppas att Katainen drar de rätta slutsatserna av detta: vinst i val är inte nu det utslagsgivande i vem som utses till regeringsparti; annars skulle inte Katainen själv vara regeringsbildare.

Det finns lösningar utan persuna; landet behöver nu en funktionsduglig regering.

Som riksdagsgruppens generalsekrerterare Björn Månsson bloggat redan tidigare, kommer vi i morgon att uppleva mera av politisk teater. Delar av oppositionen använder sig av just oppositionens främsta vapen, en s.k. interpellation om euro-områdets ekonomiska politik. Med det instrumentet strävar man till att fälla regeringen – en regering som ändå om fem veckor blir expeditionsministär ! Jag känner inte till att en sådan fråga någonsin skulle ha väckts samma dag riksdagen har planerat ha sitt sista sammanträde före valuppehåll.

Oppisitionen strävar förstås till att slå split mellan regeringspartierna; inte att lägga fram ett eget alternativ. Jag blir också så trött på sdp, som ger sken av att de styrande i Europa inte försöker få alla att bära sitt ansvar.- Men retroaktivt kan man inte skapa regler – det är nästan så grovt som vänsterns argumentering är.

Men en viktig signal är att Portugals regering har godkänt ett tufft paket som med över 4 % av BNP borde förbättra de offentliga finanserna. – Men högeroppositionen säger att de oberoende skall rösta emot. – och där tycks det inte ha någon betydelse att kommissionens ordförande Barroso kommer från just detta oppositionsparti. – Det sistnämnda är kanske snäppet ännu mera ansvarslöst än vårt sdp, för genom sitt agerande hotar de att väcka marknadskrafterna ( regeringen får kanske inte helt ensam igenom paketet). Oppositionen vill alltså här på riktigt ha nyval.

Summa summarum: högern i Portugal vill fälla ett paket, som skulle kunna spara pengar åt Europas skattebetalare. Om paketet faller, blir det ju gefundenes fressen för vår opposition, om det t.ex. skulle behövas nya åtaganden i Finland. – EU är som vanligt fullt av oheliga allianser som inte ser längre än näsan är lång.